Livets gång

CIMG3250.JPG

I dag är det ledsamt att vara matte. Min katt Kelly, 12 år har en längre tid haft den fula ovanan att kissa bredvid sin kattlåda nån gång nu och då. Jag har dragit länge på beslutet för hon är ju så go, glänsande mjuk päls och en sann och klok vän. Men droppen kom när hon lämnade toalettgolvet och istället valde att dränka mina nya schackrutiga Docksta tofflor i kiss. Där någonstans vaknade min insikt i att hon har ett sjukt beteende och att det borde vara nog. Under besölet hos veterinären tittade hon på mig väl.medveten och trygg med att här är stället där hon brukar få hjälp. Kände mig verkligen som värsta svikaren. För hur talar man om för sin katt att ”that’s it” liksom? Kl 13.10 somnade hon in i min famn.

Så älskad och redan så saknad.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s