Aldrig mera Mr C

Vad gör man när ens son ringer och säger att symtomen från Cavernomet kommit tillbaka? Efter att den första förvåningen lagt sig (professor M på K.S var ju så säker på att man fått bort hela tumören) sveper en våg av obehag över mig. Varför ropade jag hej då för knappt två veckor sen? Borde jag inte vetat bättre? Inser först idag, då Mikael fått besked efter ännu en MR-hjärna att man inte kan se något misstänkt, hur hårt jag förträngt tankarna denna gång. Hur hårt jag har jobbat för att inte tänka en enda negativ tanke under julen. Känner nu hur fruktansvärt trött jag är. Så trött att det känns som om benen knappt tar mig framåt. Ryggen värker efter två dagars tapetsering hos den yngre sonen, sedan den envisa förkylningen som varat i snart två veckor och som bara blir värre och värre. Men trots detta var och är jag beredd på krig om det värsta skulle ske igen. Avvaktar denna gång neurologens uttalande innan det blr fest för något är ju fel då symtomen återvänt.

Annonser
Det här inlägget postades i Hjärntumören - Mr C och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s