Lycka

Natten mot idag var det precis ett år sedan Toms fruktansvärda bilolycka. Fast då var det den dagen som inte finns i år – den 29 februari. Året som gått har präglats av sjukhusbesök, våren med Tom och hösten med Mikael och Mr C. Ja i vanliga fall så är det vardag för både min syster och jag eftersom vi är just systrar (sjuksköterskor) men nu var det dessvärre frågan om privata besök. Och det är verkligen någonting helt annat. Då känslorna är med blir det så oerhört mycket jobbigare. Med facit i hand har vi haft tur, det kunde ha slutat så mycket värre. Men vilken energi det krävt och vad oändligt mycket tacksammare man nu är för varje dag man vaknar och för att inte tala om varje kväll man lägger sig och inser att det gått ännu en dag utan större missöden. Känner mig också på något vis mycket närmare dels min systerson men även min son efter allt som hänt dem. På söndag träffs vi allihopa och firar då (någon dag för tidigt) Toms 20-årsdag. Bara en sån sak!

Annonser
Det här inlägget postades i Hjärntumören - Mr C, Livet och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s