Ett bra slut på 2012

Året 2012 kommer jag nog inte att glömma i första taget. Det började bra med att nytt arbete när jag blev återanställd av landstinget Västernorrland som sjuksköterska på geriatriska/medicinska mottagningen. Ett arbete som jag trivs mycket bra med. Så tidigt på skottdagens morgon kommer ett sms från min syster: Tom har varit med om en bilolycka, vi är på IVA. Tankarna rusar i mitt huvud medan jag springer ned mot intensiven. Hur allvarligt skadad kan min systerson vara? Det visade sig bli vår värsta mardröm. Han hade svåra invärtes skador och skulle det visa sig även svåra skador på hjärnan. En tid av stor oro med många timmar på såväl Örnsköldsviks som Umeås sjukhus med flera operationer följde. Mirakulöst nog så har Tom återhämtat sig bra från sina svåra skador. Han har lyckats träna så bra både fysiskt och kognitivt att han idag kan leva ett normalt liv. Går med ganska så bra balans (bara en sådan sak), åkte i julhelgen slalom (!) och börjar snart skolan igen. När olyckan skedde var det fyra dagar kvar tills hans 19 års-dag och han hade en termin kvar innan studenten.
Som om inte det räckte med denna olycka så insjuknade min äldste son med dubbelseende och så småningom en kraftig huvudvärk. Fyra dagar innan hans 26-årsdag kom så diagnosen i början av oktober. Han hade en förändring i sin hjärna som syndes på den MR undersökning som gjordes. Åter igen fick vi genomleva en mardröm. Tiden som följde med att åter igen vistas på NUS , och efter ca 8 veckor i hemmet , vistelse på K.S har varit präglad av stor oro. Men även denna gång var turen med oss. Mikael opererades och har återhämtat sig på ett makalöst sätt. Lite saker finns att jobba med och efter att alla helgerna är bortgjorda kommer han att precis som sin kusin få vistas på Härnösands rehabklinik. Undrar hur stora oddsen är att de tidigare haft två kusiner med så kort intervall (Tom som skrevs ut strax innan jul och Mikael som skrivs in strax efter jul)?
När man blickar tillbaka på året som gått inser man att allt som händer påverkar inte bara de närmaste utan även människor som befinner i ens närhet såväl privat som i arbetslivet. Det är många, många som delat vår oro och till er vill jag rikta ett stort tack. Det har varit skönt att få ta del av era uppmuntrande ord såväl de muntliga som genom denna blogg. När man blir påmind om livets skörhet svettsas man som familj samman ännu hårdare och utan varandras stöd skulle man inte orka.
Så kontentan av detta skitår är att allt har ordnat sig ganska så bra till slut. Kanske kan vi nu få lite lugn och ro inom vår familj och kanske, kanske vågar vi hoppas på att livet skall bjuda oss på ett mycket bättre år – 2013.

Annonser
Det här inlägget postades i Hjärntumören - Mr C och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ett bra slut på 2012

  1. HelenTh skriver:

    Jag hoppas också att ni får ett bättre 2013, både du och din syster. Hoppas också att vi får träffas ofta och pyssla tillsammans – det uppskattar jag mycket.
    Många nyårskramar från mig!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s